Eller kanske det näst bästa. Det bästa som hänt är ju att jag träffat Per.

Vet egentligen inte vart jag ska börja. Förutom att säga att jag är så stolt. Stolt och rörd. Stolt över att ha den finaste killen i mitt liv som är så duktig och han ha rent ut sagt jobbat häcken av sig med flytten, renovering och trädgården. Och sen rörd över att han just är min och är så fin, och att vi har så underbara föräldrar och familj.

Den där magskänslan som jag skrev om häromdagen, den hänger kvar. Det pirrar och spritter och jag är lite hög på livet just nu (även om jag är så trött så jag skulle kunna somna ståendes ;) ). Men jag tänkte lägga upp lite bilder och förklara vad som hänt senaste dagarna. (jag är medveten om att det är vita "spökfläckar" lite överallt i vissa bilder, märkte efter halva helgen att linsen var smutsig, haha)

 

Välkomna hem till familjen Hjerpe/Elisson. 

 

Fullerövägen 27